|
NOSEMA
Preben Kristiansen, bisjukdomskonsulent
Nosemasjuka, som i dagligt tal kallas nosema, orsakas av Nosema apis, en parasit som förstör biets tarmceller. N.apis är en mikrosporidie, en encellig sporbildande organism där bina infekteras genom att de via munnen får i sig sporerna. Nere i mellantarmen gror sporerna och kastar ut en så kallad poltråd som tränger igenom cellmembranet i en tarmcell och möjliggör för sporinnehållet att tränga sig in i en tarmcell. Väl inne i tarmcellen utvecklas parasiten, tillväxer i antal, och bildar i sin tur nya sporer som kan spridas till andra tarmceller eller föras ut med biets avföring. Alla vuxna bin (arbetsbin, drönare och drottning) kan angripas av nosemaparasiten, men normalt angrips arbetsbin i betydligt större utsträckning främst beroende på deras städningsaktiviteter i samhället. Andelen infekterade bin i samhället är störst på våren.
Skador
Angripna bin kan inte tillgodogöra sig födans proteiner och försvagas därmed. Livslägden reduceras avsevärt och foderssaftkörtlarna utvecklas dåligt, vilket leder till dålig yngelutveckling. Nosema ger sämre honungsskörd och ger vid kraftiga angrepp upphov till ökade vinterförsluster. En viss andel av vinterförlusterna beror då på visefall som orsakas av att drottningen blivit infekterad.
Symptom
Nosema kan vara svår att upptäcka beroende på att förloppet ofta är smygande med vaga symptom. Samhällets utveckling står stilla eller bistyrkan minskar. På flustret eller framför kupan kan det finnas flygförlamade eller döda bin, några med uppsvällda bakkroppar. Det kan finnas utsotsfläckar såväl inne i kupan som utanpå. Utsot behöver emellertid inte alltid betyda att samhället drabbats av nosema, liksom ett nosemaangrepp inte behöver betyda att samhället drabbas av utsot. Men om utsotsfläckarna innehåller nosemasporer bidrar utsot till att förstärka sjukdomsförloppet.
Fakrorer som påverkar sjukdomens förlopp
Stress, protein status i samhället och tidig yngelsättning är andra faktorer som påverkar sjukdomens förlopp. Även virusinfektioner, som black cell virus(BQCV) och bee virus Y (BVY) kan förstärka effekten av en nosemainfektion.
Spridning
Spridning med bina sker genom felflygning och röveri. Exkremiteter kan innehålla stora mängder nosenmasporer och spridning kan därför ske genom användinig av kontaminerat materiel samt genom kontaminerade foder-och vattenkällor. Genom att flytta ramar och bin i samband med utjämning eller genom förening av samhällen kan nosema snabbt spridas från ett sanhälle till ett annat. Nosemasporer kan vara infektiösa under lång tid, i exkrementfläckar mer än ett år.
Behandling och förebyggande åtgärder
Nosemasjuka bisamhällen bör överföras på nytt vaxbygge. Ta bort ramar med utsotsfläckar som kan innehålla nosemasporer och ombona samhället. Kraftigt infekterade samhällen bör avlivas och i varje fall inte förenas med friska samhällen. Smält ned kakverk med utsotsfläckar samt kakverk från avlivade samhällen eller kraftigt angripna samhällen.
Kakverket bör systematiskt förnyas och det kan även vara en bra idé att invintra på nya vaxkakor eller på mellanväggar om man vill komma till rätta med ett nosemaproblem. Utbyggka ramar som sparas till nästa säsomg kan desinficeras med ättiksyra.
Förutom åtgärder för att minska smitta genom förorenat vax handlar bekämpning av nosema främst om förbyggande åtgärder. Se till att ha bra pollenkällor nära bigården och drivfodra under perioder utan drag (ett bisamhälle för aldrig svälta). Undvik tidig yngelsättning och utvidga måttligt på våren. Invintra på lämpligt foder och ge foder i rena foderanodningar; se dessutom till att ha en hygienisk vattenförsörjning.
Undvik att stressa bisamhällen och undvik att krossa bin i samband med ingrepp. Slå inte ihop nosemasjuka samhällen med friska samhällen. Innan ett svagt samhälle förstärks med bin/yngel bör man ta reda på orsaken till att samhället är svagt.
Fumagillin är inte registrerat i Sverige, det är således inte tillåtet att använda det medlet.
Diagnos
En säker diagnos av nosema kan enbart ställas genom mikroskopisk analys av binas tarminnehåll eller av hela bin. Prov på levande bin ger det säkraste resultatet, men man bör undvika ungbin då nykläckta bin alltid är fria från parasiten. Även döda bin på botten kan användas, med de är inte alltid representativa för de levande bina med avseende på nosemainfektion.
Provtagning
ningInsamling av prov kan göras i t.ex. barnmatsburkar och så här går man tillväga. Lyft upp en ram från yngelrummet. Ifall det primära syftet är analys för nosema eller trakékvalster är det bäst att ta ramen som sitter närmast flustret (här sitter de äldsta bin som ger den bästa bilden på läget). Kolla att drottningen inte befinner sig på ramen och för därefter burken in mot kakan så att burköppningen har kontakt med bina. Det går mycket lättare om man drar burken uppifrån och ner än om man dra åt det motsatta hållet. När burken dras nedåt och öppningen har kontakt med bina trillar dessa lätt och elegant ned i burken. Ett till två svep på en ram med gott om bin räcker för att skörda några hundra stycken. Man bör alltid samla in minst 200 bin så att det finns ett tillrälckligt stort antal för de olika analyserna. När väl bina ligger i burken sätts locket på och den märks med provtagningsdatum, bigårdens namn och samhällets nummer varefter den läggs i en frys.
Ifall man inte har tillräckligt med barnmatsburkar kan man använda engångsmuggar och plastpåsar. Trä en plastpåse på handen, grip om muggen och skörda sedan bin som beskrivs enligt ovan. Dra därefter plastpåsen upp över muggen och förslut med en knut.
Om plastpåsen är tillräckligt stor kan man lägga märklappen ned i delen som fortfarande är öppen och sedan försluta med ännu en knut. På så vis undgår man att lappen trillar av påsen eller skriften suddas ut. När bina har dött kan man i lugn ovh ro räkna upp det antal som ska analyseras eller förpacka provet för försändelse till laboratorium. En fördel med att inte använda sprit i burken är att prover enklare går att skicka, de är också trevligare att arbeta med om inte de luktar T-röd.
Analys
Om man har tillgång till till ett mikroskop går det utmärkt att själv analysera bina för nosema. Räkna upp 60 bin från ett prov och mosa dem imed t.ex. o,5ml vatten per bi (dvs totalt 30ml) i en mortel. En droppe av soppan förs över på ett objektsglas och ett täckglas läggs på. Provet undersöks i mikroskop vid en förstoring på t.ex. 10x40 (dvs. okularets x objektivets förstoringsgrad = 400).
Den ungefärliga infektionsgraden eller angreppsnivån kan t.ex. anges i en fyragradig skala beroende på mängden sporer i synfältet. Inga sporer= ingen påvisbar infektion, enstaka sporer= svag infektion, 5-40 sporer= måttlig infektion och över 40 sporer = stark infektion. Genom att använda samma standard varje gång (samma mängd vatten och samma förstoring) kan man jämföra angreppsgraden i olika samhällen och från år till år.
| 
